Misas smultronställen: Frankrike: Ett dygn i Paris

Den 15 juli 2006 steg vi upp efter midnatt. Det blev knappt någon sömn alls för det var väldigt pirrigt. Vi skulle fem personer åka med Oad Reisen, ett nederländskt bussbolag. Bussen åkte från Zwolle centrum till Paris i Frankrike. Resan skulle vara ett dygn. Nästa natt vid ungefär samma tid skulle vi vara "hemma" igen i Zwolle. Staden som just då, år 2006, var min hemstad. Resan gick från norra Nederländerna ner genom Belgien till Paris. Det var raka vägen dit, med ett litet stop då vi just passerat franska gränsen, om jag minns rätt. Det var ju 8 år sedan :)
Resan var billig. Endast 30 euro per person. Jag var stolt över att jag själv på min knaggliga holländska ringt till bolaget och bokat 5 biljetter. Resan betalades till busschauffören så det var inte annat än att uppge våra namn. Vi hade finländska vänner på besök just då och passade på att göra resan tillsammans.

Men man får ju vad man betalar för. För det första hittade busschauffören inte rätt ställe att hämta oss på. Så ringde han till mig, som bokat resan. Jag förstod en del av vad han sa men som tur var fanns där två stycken holländska flickor på busshållplatsen, som kunde tala med honom. Vi fick gå till andra sidan järnvägen där bussen väntade på oss. En två våningsbuss som var fylld till brädden med folk. Vi steg på sist, vilket gjorde att vi fick ta de minsta platserna. Jag har aldrig tidigare varit med om att platsernas storlek varierar i en buss. Men så var det i denna. Desto längre bak man satt, desto mindre benutrymme. Några unga flickor hade satt sig framme i bussen och paxat ett helt säte vardera. Omöjligt att de skulle kunna flytta ihop sig, nej. För de var ju där först. Lite av mentaliteten hos resenärerna. Det var bara att gilla läget och tänka på att man får vad man betalar för. Bussresan blev lite av en katastrof. Trötta och aningen sura kom vi till Paris vid 10-tiden på förmiddagen, om jag minns rätt. Jag hade gärna suttit på en parkbänk hela dagen. Så kände jag mig den tiden på morgonen efter den obekväma långa 8-timmars bussfärden.
Men vi beslöt oss för att besöka de mest populära platserna iallafall. Vi hade ca 8 timmar på oss. Klockan 18 avgick bussen tillbaka norrut igen. Vi gick till fots. Det var en stekhet dag. Mycket stekhet dag. Jag minns värmen, vattenflaskorna och det eviga sökandet efter toaletter. De där källartoaletterna som stank kloak..Min vän Lira lärde mig att dricka mineralvatten också. Vanligt vatten bara far rakt igenom en, sa hon.
Vi såg Louvren, Operan, Triumfbågen och Eiffeltornet. Vi åt lunch på nån dyr liten restaurang, i brist på billigare. En liten tur med båt blev det också på Seine.
Resan hem kändes skön. Vi var så trötta efter den långa promenaden att vi somnade. Samma platser blev vi tvungna att ha, trots att vi inte var sist in i bussen. Samma tjafs igen. men vi gick med på det. Vi skulle trots allt vara hemma igen inom 8 timmar.